ï»ż

 

För den religiösa titeln, se Primas (biskop)
?Primater
VÀstlig lÄglandsgorilla
Systematik
DomÀn: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: RyggstrÀngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: DĂ€ggdjur
Mammalia
Underklass: Theria
Infraklass: Högre dÀggdjur
Eutheria
Överordning: Euarchontoglires
Ordning: Primater
Primates
Vetenskapligt namn
§Primates
Auktor: Linné, 1758
Underordningar
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Primater (Primates), av Linné Àven kallade herredjur, Àr en ordning i djurklassen dÀggdjur. Namnet kommer frÄn latinets primas som betyder den frÀmste eller förnÀm. I dag indelas ordningen primater i tvÄ underordningar, Strepsirrhini och Haplorrhini. Till den senare underordningen rÀknas alla mÀnniskoapor (Hominidae) som Àven innefattar mÀnniskan (Homo sapiens).

De tvĂ„ tidigare indelningsbegreppen, apor och halvapor, Ă€r förĂ„ldrade beteckningar som inte lĂ€ngre anvĂ€nds i vetenskapliga sammanhang. kĂ€lla behövs

InnehÄll

redigera Systematik

Primaterna tillhör inom dÀggdjuren överordningen Euarchontoglires. Detta fastslogs genom undersökningar av primaternas genetiska och molekylÀra egenskaper. Primaternas nÀrmaste slÀktingar Àr ordningen pÀlsfladdrare (Dermoptera). Spetsekorrar (Scandentia) som tidigare ocksÄ rÀknades till primaterna har likheter i skallens byggnad och i levnadssÀttet, men dessa egenskaper gÀller troligtvis för alla dÀggdjur eller har uppkommit pÄ grund av konvergent utveckling och dÀrför rÀknas spetsekorrarna som en egen ordning.

redigera Underordningar och familjer

Ordningen bildas av följande systematiska grupper[1]:

redigera Utbredning

Lemurer förekommer bara pÄ Madagaskar.

Med undantag av mÀnniskan, som numera förekommer pÄ hela jordklotet, lever de flesta primater i tropiska eller subtropiska regioner av Amerika, Afrika och Asien.[2] I Amerika strÀcker sig utbredningsomrÄdet frÄn södra Mexiko till norra Argentina. DÀremot finns inga infödda primater pÄ öar i Karibiska havet. HÀr hittar man bara djur som har införts av mÀnniskan och ben av ett slÀkte som dog ut redan för mer Àn tvÄtusen Är sedan. I Afrika Àr primater vanliga och det största antalet arter finns söder om Sahara. PÄ Madagaskar lever mycket speciella primater som bara förekommer dÀr. I Asien strÀcker sig utbredningsomrÄdet över den Arabiska halvön (den hÀr levande arten av babianer Àr möjligtvis införd av mÀnniskor), Indien, Kina, Japan och en del av Sydöstasien. I Europa förekommer bara en enda art, berberapan eller magot pÄ Gibraltar, fritt i naturen. Men Àven den har troligtvis införts av mÀnniskor.

Om man jÀmför med mÀngden övriga dÀggdjur som mÀnniskan introducerat runt om pÄ jordklotet Àr det uppenbart att mÀnniskan inte tagit med sig mÄnga primater. Det handlar i princip bara om de redan nÀmnda babianerna i Arabien, om berberapan, smÄ grupper av markattartade apor som togs med till ön Saint Kitts av afrikanska slavar samt en liten grupp rhesusapor som nu finns i Florida.

redigera Utseende

Trots att det inte finns nÄgra problem för definitionen av ordningen primater förekommer jÀmförelsevis fÄ kÀnnetecken som Àr speciella för denna djurgrupp och som inte finns hos andra dÀggdjur.

redigera KroppslÀngden

Storleken strÀcker sig frÄn de bara 12 till 14 cm lÄnga och 40 gram tunga muslemurerna[3] till den upp till 200 kg tunga gorillan[4]. Generellt Àr arter i underordningen Strepsirrhini (genomsnittlig vikt vid 500 gram) mindre Àn arter i underordningen Haplorrhini (genomsnittlig vikt vid 5 kg). NÄgra arter har en utprÀglad könsdimorfism. Hannen Àr i genomsnitt större, med undantag för de flesta brednÀsorna i Sydamerika. Ibland Àr hannar dubbelt sÄ tunga som honor och det finns Àven skillnader i hÄrbeklÀdnad. För de andra arterna Àr könsdimorfismen mellan hanne och hona omdebatterad. Könsdimorfismen Àr hos dessa betydligt mindre Àn hos vissa andra djurarter, som spindlar (med större hona) och vissa fÄglar.

redigera HÄrbeklÀdnad

Kroppen hos de flesta primater har hÄrbeklÀdnad med fÀrger som varierar mellan vit, grÄ, brun och svart. Handflatan och fotsulan saknar oftast hÄr. Babianer har heller inte hÄr pÄ rumpan. NÄgra arter har inget hÄr i ansiktet eller hela huvudet. Den minsta hÄrvÀxten finns hos mÀnniskan.

redigera Ansikte och sinnen

De största ögonen i ordningen primater finns hos spökdjuren.

Typiskt för alla primater Àr de stora, framÄtriktade ögonen. PÄ grund av dessa har de bra synförmÄga och stor hjÀrna. De största ögonen finns i familjen spökdjur. Arterna i underordningen Strepsirrhini har dessutom ett reflekterande skikt under nÀthinnan. Det förbÀttrar deras synförmÄga under natten.

Det som skiljer de tvÄ underordningarna av primater Àr nÀsan. Hos Strepsirrhini Àr nÀsans inre (rhinarium) fuktigt och rikt pÄ körtlar och hithörande arter har följaktligen bra luktsinne. Hos arter i underordningen Haplorrhini Àr nÀsan torr och enkelt uppbyggd. De har dÀrför ett underutvecklat luktsinne.

redigera TĂ€nder

Primater Àr försedda med en enhetlig tanduppsÀttning. De Àldsta kÀnda fynden av primater hade tandformel 2-1-4-3, det vill sÀga per kÀkhalva tvÄ framtÀnder, en hörntand, fyra premolara och tre molara tÀnder, sammanlagt 40 tÀnder. Av de nu levande primaterna har lemurer och cebusliknande brednÀsor den maximala tandformeln med 2-1-3-3. NÄgra arter har pÄ grund av sin föda förlorat en del tÀnder, till exempel har slÀktet lepilemurer inga framtÀnder i överkÀken. Det minsta antalet tÀnder har fingerdjuret med 18 tÀnder[5], dÀribland inga hörntÀnder och bara en framtand i varje kÀkhalva. För smalnÀsor, som innefattar mÀnniskan, Àr tandformeln 2-1-2-3, alltsÄ 32 tÀnder.

Utformningen av kindtÀnderna visar hur födan Àr sammansatt. För arter som livnÀr sig företrÀdesvis av frukter Àr dessa avrundade och för arter som lever av insekter Àr dessa tydligt spetsiga. Hos lövÀtande arter Àr kanterna av kindtÀnderna vassa sÄ att de kan finfördela de hÄrda löven.

redigera Extremiteter

Gibboner har sÀrskilt lÄnga armar.

Alla primater har fyra extremiteter, Àr pentadaktyla[6] (fem fingrar eller tÄr pÄ varje extremitet) och har en primitiv (ospecialiserad) kroppsbyggnad. Ett sÀrskiljande kÀnnetecken Àr fingernaglar som finns hos de flesta arterna[7] och motsÀttlig tumme (finns ocksÄ hos bland annat opossum). Den motsÀttliga tummen Àr tillbakabildad hos de arter som anvÀnder armarna för att komma frÄn gren till gren. DÀremot har alla arter utom mÀnniskan en motsÀttlig stortÄ pÄ foten.[2]

De flesta primater lever i trÀd, dÀr de rör sig oerhört vigt, och deras extremiteter Àr anpassade till detta levnadssÀtt. Bakre extremiteterna Àr nÀstan alltid lÀngre och robustare Àn de frÀmre och Àr ansvariga för den största delen av rörligheten. Ett undantag bildar gibboner och mÄnga arter i familjen mÀnniskoapor.[8]

Arter i underordningen Strepsirrhini har vid andra tÄn en klo som de anvÀnder nÀr de vÄrdar sin pÀls.

redigera Svansen

MÄnga dÀggdjur som lever i trÀd anvÀnder svansen för att hÄlla balansen, och det gÀller Àven för primater. Trots det förekommer primater med tillbakabildad svans eller utan svans. Med undantag av mÀnniskoapor, som uteslutande saknar svans, Àr svansens lÀngd inte kÀnnetecknande för slÀktskapsförhÄllandet. Till och med i ett och samma slÀkte, makaker, förekommer arter som saknar svans och arter som har en svans som Àr dubbelt sÄ lÄng som kroppen. En gripsvans finns bara hos nÄgra slÀkten i gruppen brednÀsor[9]. Deras svans saknar hÄr pÄ undersidan och har dÀr kÀnsliga nerver.

redigera LevnadssÀtt

De flesta arter lever företrÀdesvis i trÀd men det finns ocksÄ arter som huvudsakligen förekommer pÄ marken. Till de senare rÀknas nÄgra babianer, husarapan och mÀnniskan. Primater finns i olika skogsomrÄden, till exempel regnskogar, mangroveskog och till och med i skogar som ligger högre Àn 3000 meter över havet. Trots att mÄnga arter gÀller som vattenskygga finns nÄgra primater som Àr goda simmare. HÀr kan nÀmnas sumpapan, som till och med har lite simhud mellan fingrarna, och nÀsapan. Den japanska makaken Macaca fuscata, som torde vara den nordligaste förekomsten och Àven kallas snöapa, har kommit pÄ att det Àr skönt att bada i de varma kÀllorna i deras habitat. Detta har spritt sig i gruppen som ett socialt beteende och alltsÄ överförts ocksÄ till följande generationer. Andra arter har anpassat sig till ett liv i mÀnniskans nÀrhet och förekommer i stÀder och byar.

redigera Aktiva tider

Förenklat kan man sÀga att arter i underordningen Strepsirrhini Àr aktiva pÄ natten och arter i underordningen Haplorrhini Àr aktiva pÄ dagen, men det finns nÄgra undantag. De nattaktiva primaterna Àr i genomsnitt mindre i storlek Àn de som Àr aktiva pÄ dagen. Nattaktiva primater har ocksÄ anpassat sig till detta levnadssÀtt med ett mycket vÀl utvecklat luktsinne. Liksom hos andra dÀggdjur tar de primater som livnÀr sig frÄn vÀxtÀmnen lÀngre vilotider.

redigera Rörelser

Mantelbabianer gÄr huvudsakligen med fyra fötter pÄ marken.

Arterna i denna ordning anvÀnder olika sÀtt att röra sig framÄt. Detta beror pÄ de olika omgivningarna och speglar sig i arternas kroppsbyggnad. Man underdelar följande former.

  • GĂ„ende i trĂ€d med fyra extremiteter; hĂ€r anvĂ€nds mest vĂ„grĂ€ta grenar.
  • Vertikal klĂ€ttring och hoppande; hĂ€r anvĂ€nds de lodrĂ€ta trĂ€dstammarna. Hos hoppande primater Ă€r de bakre extremiteterna mycket kraftfulla.
  • LĂ„ngsam klĂ€ttring; denna form Ă€r mycket utprĂ€glad hos familjen lorier.
  • GĂ„ende pĂ„ marken med fyra extremiteter; hĂ€nder och fötter anvĂ€nds samtidigt, babianer sĂ€tter alla tre leder av fingret pĂ„ marken, gorillan och schimpansen gĂ„r pĂ„ fingrets andra led.
  • SvĂ€ngning med armarna; nĂ„gra arter som svĂ€nger sig frĂ„n gren till gren Ă€r orangutang och Brachyteles arachnoides, perfekt behĂ€rskas denna rörelseform av gibboner.
  • GĂ„ende pĂ„ de bakre extremiteterna; huvudsakligen utmĂ€rks mĂ€nniskan med denna rörelseform men Ă€ven andra primater gĂ„r ibland pĂ„ tvĂ„ fötter.

redigera Socialt beteende

Ofta lever primater i grupper och Àven hos de arter som företrÀdesvis lever ensamma (till exempel orangutangen) överlappar territorierna varandra. För fortplantningen vÀljs mest individer frÄn dessa territorier. Hos flera arter förekommer monogama relationer över mÄnga Är. Sedan finns det bÄde grupper med en hanne samt flera honor och grupper dÀr flera hannar och flera honor lever tillsammans. I de sistnÀmnda grupperna finns oftast en rangordning som beror pÄ Älder, slÀktskap, styrka och andra faktorer.

Även kommunikationen spelar en stor roll. Flera arter behĂ€rskar olika ljud för att markera territoriet, leta efter medlemmar av gruppen eller för att varna en motstĂ„ndare. Mycket kĂ€nda Ă€r de konserter som vrĂ„laporna gör i urskogen och gibbonparens sjungande. Primater kommunicerar Ă€ven med kroppsstĂ€llning och med grimaser. Viktig Ă€r ocksĂ„ den ömsesidiga vĂ„rdnaden av pĂ€lsen. Arterna i underordningen Strepsirrhini markerar sitt territorium med Ă€mnen ur doftkörtlarna eller med urin.

redigera Födan

Gorillan föredrar löv som föda. PÄ bilden en bergsgorilla.

Troligtvis hade primaterna insektsÀtande förfÀder men idag livnÀr sig de flesta arter av vÀxtÀmnen. MÄnga tar huvudsakligen frukter och kompletterar med löv, blommor, rötter, frön, nötter och svampar. Andra arter Àr dÀremot allÀtare och tar Àven animalisk föda som insekter, spindlar, fÄgelÀgg och mindre dÀggdjur. Till de slÀkten som tillfÀlligtvis jagar större dÀggdjur som harar och unga partÄiga hovdjur rÀknas babianer och schimpanser. Man har ocksÄ sett exempel pÄ att schimpanser och babianer jagar varandras ungar.

Arterna som livnÀr sig företrÀdesvis av löv har anpassat sig med sina mag- och tarmsystem till detta levnadssÀtt. I en underfamilj (Colobinae) till familjen markattartade apor förekommer en mage med flera kamrar. I denna mage hjÀlper mikroorganismer vid nedbrytningen av cellulosan. VrÄlapor och gorillan har en större tjocktarm som anvÀnds för samma syfte.

Arter som livnÀr sig uteslutande av kött Àr sÀllsynta hos primaterna. Ett exempel Àr familjen spökdjur.

redigera Fortplantningen

Typiskt för primater Àr att drÀktigheten och ungarnas utveckling tar lÄng tid och att de har en hög livslÀngd. Deras strategi för att utjÀmna den lÄga reproduktionskvoten Àr att de investerar mycket tid i ungarnas uppfostran. Den kortaste drÀktigheten, som tar cirka 60 dagar, finns hos muslemurerna[10]. För de flesta arter ligger denna tid mellan fyra och sju mÄnader. Den lÀngsta drÀktigheten med ungefÀr nio mÄnader förekommer hos mÀnniskan och gorillan.

Oftast föds bara en unge Ät gÄngen och Àven hos de arter som föder flera ungar samtidigt överstiger antalet sÀllan tvÄ eller tre.

redigera Evolution

De Àldsta fossilfynden som man utan tvekan kan rÀkna till primaterna hÀrstammar frÄn tidig eocen (för 55 miljoner Är sedan).[11] SlÀktet Plesiadapis, som Àr kÀnt frÄn tidsperioden paleocen, rÀknas idag inte till primaterna. PÄ grund av att de Àldsta fynden redan visar uppspaltningen i tvÄ underordningar, Àr det troligt att de Àldsta primaterna levde under kritperioden, för ungefÀr 80 till 90 miljoner Är sedan. Denna tidpunkt bekrÀftas Àven av studier angÄende primaternas molekylÀra klocka[12][13].

De kĂ€nda fynden frĂ„n eocen tillhör delordningen Adapiformes, som tillhör Strepsirrhini, respektive delordningen Omomyidae, som liknar familjen spökdjur. Dessa fynd gjordes i Afrika, Asien, Europa och Nordamerika. Medan de primater som förekom i Nordamerika dog ut under oligocen (för cirka 34 miljoner Ă„r sedan), utvecklades de som levde pĂ„ andra kontinenter vidare. De primater som finns idag i Amerika kom dit för ungefĂ€r 25 miljoner Ă„r sedan. I Europa dog de ickemĂ€nskliga primaterna ut under pleistocen. PĂ„ ett sĂ€tt som inte liknar nĂ„got annat utbredde sig slĂ€ktet Homo över hela vĂ€rlden under de senaste 100 000 Ă„ren, sĂ„ att det nu finns primater i alla vĂ€rldens hörn.

redigera MĂ€nniskan och de andra primaterna

I detta avsnitt beskrivs relationen mellan mÀnniskan och de andra primaterna.

redigera Forskningshistoria

De primater (bortsett frÄn mÀnniskan sjÀlv) som var tidigast kÀnda av mÀnniskor i MedelhavsomrÄdet var berberapan i norra Afrika och mantelbabianen i Egypten. Sjöfararen Hanno (död 440 f.Kr.) tog med sig pÀls frÄn "vilda kvinnor" som troligtvis tillhörde schimpanser. Aristoteles beskrev djur som bÄde har egenskaper av mÀnniskan och egenskaper av "fyrfota djur" och delade dessa i apor med svans (troligtvis markattor) och babianer. Han beskrev deras nos och tÀnder som hundliknande och skapade dÀrmed begreppet "hundapor". I andra Ärhundradet efter Kristus dissekerade Galenos berberapor och drog slutsatser att mÀnniskans anatomi mÄste vara likadan. Fram till 1500-talet var hans forskning en viktig grundval för medicinen.

Teckning av Edward Tyson.

FörestÀllningen om primater under medeltiden blandades med historier om fabelvÀsen, till exempel mÀnniskoliknande varelser med svans som satyren. Det vetenskapliga slÀktnamnet för schimpansen, Pan, hÀrstammar frÄn denna figur. 1641 var första gÄngen en levande schimpans kom till NederlÀnderna. LÀkaren Nicolaes Tulpius undersökte djuret och skildrade sina resultat under titeln "indisk satyr". Den engelske lÀkaren och zoologen Edward Tyson gÀller som den person som startade vetenskapen primatologi. Linné skapade den systematik som i stort sett finns Ànnu idag. Han delade i den tionde upplagan av "Systema Naturae" primaterna i fyra slÀkten: Homo (mÀnniskor), Simia (andra "högre" apor), Lemur (lemurer och "lÀgre" apor), Vespertilio (fladdermöss)[14]. I en tidigare upplaga rÀknade han Àven sengÄngare till ordningen primater.

Andra zoologer gillade inte att mÀnniskan inrÀknades pÄ detta sÀtt. Johann Friedrich Blumenbach delade ordningen i tvÄ grupper: Bimana (tvÄhÀnta, alltsÄ mÀnniskor) och Quadrumana (fyrhÀnta, alltsÄ ickemÀnskliga primater). Denna indelning Äterspeglas ocksÄ i gamla avbildningar av mÀnniskoapor. De tecknades alltid med en pinne i handen, vilket skulle visa att bara mÀnniskor har möjlighet att gÄ utan hjÀlp.

Under 1800-talet utvecklades evolutionsteorin och Thomas Henry Huxley rĂ€knade i sitt verk Evidence as to Man’s Place in Nature (1863) in mĂ€nniskan i denna teori. Detta medförde över mĂ„nga Ă„rtionden diskussioner om mĂ€nniskan verkligen tillhör aporna. Den brittiske zoologen St. George Mivart, en konservativ katolik och autodidakt, försökte lĂ€nge vederlĂ€gga Darwins och Huxleys teorier. Han menade att jorden inte hade existerat tillrĂ€ckligt lĂ€nge för de beskrivna evolutionsprocesserna. ÄndĂ„ Ă€ndrade han LinnĂ©s indelning och tog bort fladdermöss frĂ„n ordningen primater och delade in dem i halvapor och egentliga apor. Denna indelning var gĂ€llande Ă€nda fram till för nĂ„gra Ă„r sedan. Mivart etablerade ocksĂ„ en lista över kĂ€nnetecken som innefattade beskrivningar av nyckelbenet, gripfot med motsĂ€ttlig stortĂ„ och friliggande penis med bakomliggande scrotum.

Under 1900-talet delades forskningen in i ett flertal inriktningar. I stort sett kan man sÀga att den anatomiska och fysiologiska forskningen minskade och dÀrför ökade fÀltforskningen och forskningen om bevarandet av primater. Beteendeforskningen kring mÀnniskoapor tog ett stort steg framÄt med Jane Goodalls banbrytande arbete om schimpanser pÄ 1960-talet, uppföljt av Dian Fossey som tillbringade tretton Är bland bergsgorillorna i Wirungabergen mellan Ruanda och Uganda, och torde kunna tillerkÀnnas Àran att ha rÀddat den krympande populationen frÄn utrotning.

redigera Kulturell betydelse

Den egyptiska guden Thot framstÀlls vanligtvis som babian.

Likheten med mÀnniskans kroppsbyggnad och nÄgra vanor ledde till nÄgra mytiska förestÀllningar. Till dessa vanor rÀknas solbadet pÄ morgonen, som tyddes som religiös soldyrkan, vrÄlandet och sÄngerna samt den förmodade Àktenskapliga troheten hos nÄgra arter.

I nÄgra religioner rÀknades sÀrskilda primater som heliga djur. Guden Thot i det gamla Egypten framstÀlldes ofta som babian. I den egyptiska dödsboken berÀttades att babianer sitter i fören pÄ dödsbÄten och att den döde kan tala med dem och ansöka om rÀttvisa i dödsriket. Babianer stÀlldes under skydd och blev till och med mumifierade.

I Indien betraktas rhesusapor och arten Semnopithecus entellus som heliga. I det indiska nationaleposet Ramayana berÀttas att dessa apor hjÀlper prinsen Rama att befria sin hustru frÄn demonernas furste. BÀgge arterna finns i stora antal i indiska stÀder och tempel och de har rÀtt att plundra trÀdgÄrdar och marknadsplatser utan restriktioner. PÄ Madagaskar Àr arten indri skyddad pÄ grund av att ursprungsbefolkningen trodde att deras förfÀder lever vidare i dessa djur. I Kina beskrevs gibbonernas duettsÄnger i dikter och mÄlningar pÄ grund av att man sÀtter sÄngerna i samband med djurens pÄstÄdda melankoli.

redigera Primater som husdjur

De Ă€ldsta belĂ€ggen för primater som husdjur hĂ€rstammar frĂ„n det gamla Egypten, dĂ€r mĂ„lningar visar hur babianer leds i koppel eller leker med barn. Även frĂ„n det gamla Kina Ă€r gibbonen kĂ€nd som husdjur. Idag hĂ„lls mest mĂ€nniskoapor eller mindre arter som dödskalleapan. Mycket kĂ€nd Ă€r Michael Jacksons schimpans. Problemet Ă€r att dessa djur oftast fĂ„ngas som ungar och att deras mor dödas vid infĂ„ngandet. DjurrĂ€ttsorganisationer avrĂ„der frĂ„n primater som husdjur, för att de inte kan hĂ„llas pĂ„ ett sĂ€tt som skulle tillfredsstĂ€lla deras naturliga instinkter. Även den stora faran för överföring av sjukdomar i bĂ„da riktningarna Ă€r ett problem. Det Ă€r numera olagligt att hĂ„lla apor och halvapor som husdjur i Sverige.

redigera Primater som bruksdjur

I ordningen primater finns inga klassiska bruksdjur. De anvÀnds ofta som försöksdjur för medicinsk forskning och provning av kosmetika. Det som Àr mest bekant Àr upptÀckten av rhesusfaktorn, som upptÀcktes 1940 under forskning pÄ rhesusapor. Tidigare var letandet efter försöksdjur en fara för populationen, men idag hÀrstammar dessa djur frÄn egen uppfödning. Det finns en kontroversiell diskussion om meningen och nyttan av dessa djurförsök.

Ett annat sÀtt att anvÀnda primater var för rymdfÀrder. Den första rymdfarande apan var en dödskalleapa med namnet Gordo som 1958 var ombord pÄ en Redstone-raket. Det följde andra dödskalleapor, rhesusapor och schimpanser som ingick i USA:s, Frankrikes och Sovjetunionens rymdfÀrdsprogram.

redigera Hot

Det största utdöendet under den senaste tiden har skett pÄ Madagaskar. Denna ö, som upptÀcktes av mÀnniskor först för cirka 1500 Är sedan, Àr hemort för mÄnga endemiska djurarter och bland dessa ingÄr fem familjer av primater. Minst Ätta slÀkten med femton arter har dött ut under denna tidsperiod, troligtvis pÄ grund av jakt och i samband med klimatförÀndringar. Till dessa utrotade primater rÀknas mest större marklevande djur som jÀttelemurerna och slÀktet Archaeoindris, som var lika stora som gorillor, och familjerna Palaeopropithecidae och Archaeolemuridae.

NÀr man betraktar hela jorden Àr situationen för mÄnga primater orovÀckande. Den största faran Àr avverkningen av större skogsomrÄden som bildar livsmiljö för mÄnga trÀdlevande arter. MÄnga arter lever idag bara i en liten del av sitt ursprungliga utbredningsomrÄde. Sedan tillkommer ocksÄ jakten för att fÄ deras kött och pÀls. Som nÀmndes tidigare dör ocksÄ mÄnga mödrar till unga apor nÀr man fÄngar ungarna för att göra dem till husdjur eller sÀlja dem till djurparker. Trots att föreningen International Union for Conservation of Nature (IUCN) inte listar nÄgon art av ordningen primater som utrotad under de senaste 200 Ären finns stora faror för mÄnga av dessa arter. Till de arter som Àr mest hotade rÀknas ullspindelapan och lejonapan i Sydamerika, den silverfÀrgade gibbonen, som bara förekommer pÄ Java, olika arter av slÀktet Rhinopithecus och en underart av orangutang som förekommer pÄ Sumatra.

Enligt nyare uppgifter frĂ„n IUCN Ă€r 48 % av alla arter i ordningen primater hotade i bestĂ„ndet, av dessa listas 11 % som akut hotade (critically endangered), 22 % som stark hotade (endangered) och 15 % som sĂ„rvar (vulnerable). De största problemen finns i Östasien och Sydostasien.[15]

redigera Referenser

  • Artikeln Ă€r huvudsakligen en översĂ€ttning frĂ„n tyska Wikipedia

redigera Noter

  1. ^ 2009-12-29 Nationalencyklopedin ‱ LĂ„ng http://www.ne.se/lang/primater
  2. ^ a b Primates pÄ Animal Diversity Web
  3. ^ David W. McDonald (1996), s. 35, uppgifter för örontofsmaki.
  4. ^ Östlig gorilla (Gorilla beringei) pĂ„ Animal Diversity Web, gorillor i fĂ„ngenskap blir Ă€nnu tyngre
  5. ^ Daubentonia madagascariensis pÄ Animal Diversity Web
  6. ^ Pough, F. W., Janis, C. M. & Heiser, J. B. (2005) [1979]. "Characteristics of Primates". Vertebrate Life (7 upplaga). Pearson. ss. 630. ISBN 0-13-127836-3.
  7. ^ Soligo, C., MĂŒller, A.E. (1999). "Nails and claws in primate evolution" (pĂ„ engelska). Journal of Human Evolution 36 (1): 97–114. doi:10.1006/jhev.1998.0263. 
  8. ^ David M. McDonald (1996), s. 12
  9. ^ David M mcDonald (1996), s. 15
  10. ^ David M. McDonald (1996), s. 35, uppgift för brun musmaki.
  11. ^ David M. McDonald (1996), s. 13, diagram pÄ höger sidan
  12. ^ Lee, M. (september 1999). "Molecular Clock Calibrations and Metazoan Divergence Dates" (pĂ„ engelska). Journal of Molecular Evolution 49 (3): 385–391. doi:10.1007/PL00006562. 
  13. ^ "Scientists Push Back Primate Origins From 65 Million To 85 Million Years Ago". Science Daily. http://www.sciencedaily.com/releases/2002/04/020418073440.htm. LĂ€st 2008-10-24. 
  14. ^ Systema Naturae, sida 20 och följande
  15. ^ Mark Kinver: Primates 'face extinction crisis' pÄ BBC News

redigera Tryckta kÀllor

  • Bonis, Louis de: Vom Affen zum Menschen, Spektrum der Wissenschaft 2004, ISBN 3-936278-70-9
  • Geissmann, Thomas: Vergleichende Primatologie, Spriger-Verlag 2002, ISBN 3-540-43645-6
  • Groves, Colin: Primate Taxonomy, Smithsonian Inst Press 2001, ISBN 1-56098-872-X
  • Paul, Andreas: Von Affen und Menschen, Wissenschaftliche Buchgesellschaft 1998, ISBN 3-534-13869-4
  • Swindler, Daris: Introduction to the Primates, University of Washington Press 1998, ISBN 0-295-97704-3
  • Goodall, Jane: I mĂ€nniskans skugga, Bonniers 1972, ISBN 91-0-020103-0
  • David W. McDonald (utgivare för det engelska originalet), Bonniers stora verk om jordens djur - aporna, Bonnier Lexikon AB, 1996, ISBN 91-632-0077-5

redigera Externa lÀnkar

  • Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Primater.