ï»ż

 

För andra betydelser, se Latin (olika betydelser).
Latin
lingua latina
Talas i Vatikanstaten
Region Apenninska halvön, Europa
Status KultursprÄk
utvecklat till de romanska sprÄken.
Klassificering Indoeuropeiskt
Italiskt
Latino-Falisca
Latin
Officiell status
Officiellt sprÄk i Vatikanstaten
SprÄkmyndighet ingen
SprÄkkoder
ISO 639-1 la
ISO 639-2 lat
ISO 639-3 lat
Latinsk handskrift

Latin Àr det sprÄk som talades och var skriftsprÄk i romerska riket och som under medeltiden och lÄngt fram i nyare tid var dominerande skriftsprÄk i Europa. De Àldsta bevarade inskriptionerna Àr frÄn 500-talet f.Kr.

Latin Àr ett indoeuropeiskt sprÄk inom sprÄkgruppen italiska sprÄk. Det Àldsta sprÄket kallas fornlatin, och delades med tiden upp i överklassens sprÄk klassiskt latin och vulgÀrlatin, det folkliga talsprÄket i romarriket. NÀr man pratar om "latin" utan nÀrmare specifikation Àr det nÀstan alltid klassiskt latin man syftar pÄ.

Klassiskt latin som talsprÄk dog ut efter romarrikets fall pÄ 400-talet, men anvÀndes som vetenskapens internationella skriftsprÄk och som lingua franca i stora delar av Europa lÄngt fram i tiden. Inom systematiken anvÀnds latin tillsammans med grekiska för vetenskapliga namn pÄ djur-, vÀxt- och andra arter, och anvÀnds ocksÄ för namn pÄ sjukdomar och inom anatomin. Dessutom Àr grundlÀggande kunskaper om latin fortfarande betydelsefullt för att förstÄ europeisk historia och europeiska sprÄk.

Utbildningar i latin finns alltjĂ€mt bĂ„de pĂ„ gymnasiet och pĂ„ universiteten. 2009—09 Ă€gde den fjortonde internationella kongressen om nylatin rum vid Uppsala universitet, dĂ„ 200 experter frĂ„n mĂ„nga lĂ€nder debatterade nylatinets senaste utveckling.[1]

VulgÀrlatinet levde kvar i provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades sÄ smÄningom till distinkta sprÄk, de romanska sprÄken. Klassiskt latin Àr idag ett dött sprÄk; trots att mÀnniskor studerar och lÀr sig det, finns det ingen som har latin som modersmÄl. Latin Àr dock officiellt sprÄk i Vatikanstaten.

InnehÄll

redigera Historia

Duenos-inskriften, frÄn 500-talet före Kristus, Àr den Àldsta kÀnda texten skriven pÄ latin.

Latin Ă€r medlem i den italiska sprĂ„kgruppen. Under 800 eller 700-talet före Kristus fördes de italiska sprĂ„ken till Italienska halvön av migrerande stammar. Den dialekt som talades i Latium runt floden Tibern – dĂ€r den antika romerska civilisationen skulle uppstĂ„ – utvecklades till latin.

Det latin som talades ungefĂ€r tiden 200 e Kr—700 e Kr brukar kallas senlatin. Detta övergick successivt till medeltidslatin, som med viss överlappning brukar hĂ€nföras till tiden ungefĂ€r 600—1500.[2]

Även om överlevande romersk litteratur frĂ„n antiken bestĂ„r nĂ€stan uteslutande av klassisk latin, utgjordes det faktiska talade sprĂ„ket hos allmogen i det VĂ€stromerska riket av vulgĂ€rlatin. Denna skiljer sig frĂ„n klassikt latin i frĂ„ga om grammatik, vokabulĂ€r och uttal.

Latin var under lĂ„ng tid det juridiska och administrativa sprĂ„ket i det romerska imperiet. Men samtidigt var klassisk grekiska ett andrasprĂ„k hos den vĂ€lutbildade eliten, dĂ„ stora delar av litteraturen och filosofin som studerades av överklassen var författad pĂ„ grekiska. I imperiets östra halva — vilken skulle bli det Bysantinska riket — efter VĂ€st- och Östroms slutliga splittrande Ă„r 395, ersatte grekiskan i slutĂ€ndan latinet som det juridiska och administrativa sprĂ„ket; det hade under lĂ„ng tid varit lingua franca för österlĂ€ndska romarmedborgare av alla samhĂ€llsklasser.

redigera Grammatik

Huvudartikel: Latinsk grammatik

Det klassiska latinet har ett ganska rikt system av böjningar och dÀrför en relativt fri ordföljd.

Latinet böjer substantiv och adjektiv i tvÄ numeri (singular och plural), tre genera (maskulinum, femininum och neutrum) och sex kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ och vokativ). Det finns dessutom rester av lokativ. Böjningen av substantiv indelas i fem deklinationer.

Verben har tvÄ diateser (aktivum och passivum), tre finita modi (indikativ, konjunktiv och imperativ) och fem infinita verbformer (infinitiv, gerundium, supinum, particip och gerundivum).

Följande tempora finns: presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum simplex och futurum exaktum. Verben böjs ocksÄ efter person och numerus. Verbböjningen har fyra konjugationer.

Klassiskt latin hade varken bestÀmd eller obestÀmd artikel.

redigera Latin i modern tid

  • Det finns en radiostation i Finland som sĂ€nder nyheter pĂ„ latin varje vecka. Latinet Ă€r ocksĂ„ det officiella sprĂ„ket i Vatikanstaten, Ă€ven om italienskan Ă€r det mest anvĂ€nda sprĂ„ket. PĂ„ vissa gymnasieskolor i Sverige kan man lĂ€sa latin som valbar kurs.
  • Genom latinets historiska dominans Ă€r kunskaper i latin till stort vĂ€rde för personer som studerar humaniora och som vill nyttja originalkĂ€llor frĂ„n frĂ€mst antiken och medeltiden.
  • Latinet har oavbrutet fungerat som den romersk-katolska Kyrkans liturgiska sprĂ„k. MĂ€ssan som Ă€r kyrkans viktigaste liturgiska handling har en mĂ€ssordning som Ă€n idag i dess romerska form Ă€r latinsk, den sĂ„ kallade latinska riten. Den finns i tvĂ„ former: Novus Ordo som Ă€ven kan vara pĂ„ folksprĂ„k, och den sĂ„ kallade Tridentinska mĂ€ssan vars latinska ordning Ă€r frĂ„n 1500-talet, men i grunden Ă€r frĂ„n den tidigare kyrkan i Rom.
  • Latin Ă€r fortfarande det officiella sprĂ„ket pĂ„ vilket katolska kyrkan ger ut sina officiella dokument. PĂ„vens encyklikor (rundskrivelser) publiceras pĂ„ latin, varefter det görs översĂ€ttningar till de olika folksprĂ„ken. Biblia vulgata Ă€r den latinska bibeln som katolska kyrkan utgĂ„r ifrĂ„n.
  • Vatikanstaten Ă€r idag det enda landet i vĂ€rlden som har latin som officiellt sprĂ„k.
  • En nutida tillĂ€mpning av latin Ă€r att fungera som neutral "textattrapp" vid granskning av typografiska utkast. Se hĂ€rom i artikeln Lorem ipsum.

redigera Latin i medicin och biologi

VÀxter, djur, svampar, bakterier och andra arter har Àn i dag de vetenskapliga namn pÄ latin, som infördes av Carl von Linné pÄ 1700-talet.

Latinska ord anvÀnds ofta ocksÄ inom lÀkaryrket för att benÀmna sjukdomar, kroppsdelar och dylikt. HÀrvid Àr det nylatin som gÀller. För företeelser som inte fanns pÄ romarikets tid, skapar man nya ord "pÄ latinskt vis", pÄ samma sÀtt som Linné gjorde, nÀr han namnsatte vÀxter och djur. Se vidare lÀkarlatin.

redigera Nylatin

Även sedan latin ej lĂ€ngre talades allmĂ€nt och i princip blivit ett dött sprĂ„k, kvarstod det som ett lingua franca i vetenskapsvĂ€rlden i Europa. DĂ€rvid krĂ€vdes nybildningar för begrepp som inte fanns under romarrikets tid. Detta sprĂ„k kallas nylatin, och var pĂ„ sitt sĂ€tt levande inom vetenskap, litteratur och politik Ă€nda till början pĂ„ 1800-talet. Än idag lever latin ett skuggliv inom medicin och biologi, nĂ€r nya rön ska ges namn som ska vara entydigt begripliga internationellt utan förbistring av moderna sprĂ„k.

redigera Exempeltext

FrÄn Julius Caesars De Bello Gallico: Gallia est omnis divisa in partes tres, quarum unam incolunt Belgae, aliam Aquitani, tertiam qui ipsorum lingua Celtae, nostra Galli appellantur. Hi omnes lingua, institutis, legibus inter se differunt. Gallos ab Aquitanis Garumna flumen, a Belgis Matrona et Sequana dividit. Horum omnium fortissimi sunt Belgae, propterea quod a cultu atque humanitate provinciae longissime absunt, minimeque ad eos mercatores saepe commeant atque ea quae ad effeminandos animos pertinent important, proximique sunt Germanis, qui trans Rhenum incolunt, quibuscum continenter bellum gerunt.

redigera Not

  1. ^ Uppsala Nya Tidning 2009—09—14
  2. ^ Ord för alla, Prisma, Stockholm 1993, ISBN 91-518-2586-4

redigera Litteratur

  • Tore Janson: Latin. Kulturen, historien, sprĂ„ket. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2002. ISBN 91-46-20339-7.
  • Staffan Edmar: Vivat lingua latina! Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1996. ISBN 91-21-14493-1.
  • Erik Tidner: Latinsk grammatik. Solna: Almqvist & Wiksell, 1989. ISBN 91-21-10052-7.

redigera Se Àven

Sök efter mer information om Latin pÄ Wikipedias systerprojekt:

redigera Externa lÀnkar

Wikipedia
 Wikipedia har en upplaga pÄ Latin.